Mina pojkar...
You may be awful from time to time and I hate you some days, but i will miss you like crazy when you are gone...
Med glädje och sorg i mitt hjärta...
I går hade jag värsta softdagen. Jag jobbade nästan INGENTING... Christophe (pappan) var hemma hela eftermiddagen. Jag lagade mat och vi åt tillsammans. Sen gick han iväg med Raphael till psykologen som han börjat gått till en gång i veckan och jag gick iväg med tvillingarna till deras kvarsittning. Sen var jag ledig i två timmar medan de var i skolan. Jag hämtade dem, vi gjorde lite läxor hemma och jag kunde gå redan vid halv sex!!! jag jobbar vanligtvis till åtta varje kväll...
I morse berättade pojkarna att deras nya Au-pair kom igår... jag vet inte om jag fick ledigt på kvällen för att bli undanröjd? Jag har ju trots allt inte varit supernöjd med dem alla gånger och trots att jag känner mig väldigt mesig många gånger och önskar att jag kunde stå på mig mer, så har jag trots allt fått dem att förstå att jag inte finner mig i vad som helst från dem. Det kanske bara är mitt paranoida jag som spökar igen, men jag förstår inte att de inte sagt till mig att hon skulle komma förbi under kvällen... Det kanske blev väldigt impulsivt allting, om inte hade jag väldigt gärna velat träffa henne. Tror de verkligen att jag skulle skrämma bort henne genom att bara klaga på dem... att jag inte har ett gott ord att säga gällande dem... i så fall har de så fel... Jag är lika mån som föräldrarna att hon som placerar mig tar väl hand om pojkarna... de är mina små monster...
Jag kommer sakna dem så fruktansvärt... i morse när vi gick till skolan och de pratade på om den nya Au-pairen som är si och så, så sved det till lite inom mig och jag ville nästan bara gråta. jag ska snart åka hem och det kommer någon annan som ska ta hand om MINA pojkar. På samma sätt som jag hoppas att hon ska vara den bästa, så vill jag ändå inte att hon ska vara bättre än mig. Jag vill inte att pojkarna ska älska henne mer, än de älskar mig. Det känns lite själviskt... Det är mycket jag önskar att jag hade gjort annorlunda, jag vet bara inte hur... Nu när hemresan närmar sig, så undrar man om man inte hade kunnat gjort mer för de här pojkarna... Det är tre underbara pojkar, men med många problem. Jag önskar för deras skull att deras föräldrar kunde vara lite mer närvarande i deras liv. Det skulle de må bra utav...
I dream when I need you...
Jag har varit hemma en vecka och det kandes verkligen sa underbart skont... det enda som storde min frid var tanken pa att aka tillbaka igen... nu har jag varit i paris i en vecka och faktum ar att det kanns bra... det kanns valdigt bra... jag kan inte saga att jag har saknat jobbet dar alla forutom jag sjalv ar viktigare... men pojkarna, trots deras hemska monstersidor, sa kanns det ratt bra att traffa dem igen... det ar ju trots allt en viktig del av mitt nuvarande liv och jag spenderar manga timmar per vecka med dem... och jag vet att trots att de ar valdigt jobbiga och knappt lyssnar pa vad jag har att saga, sa alskart de mig innerst inne...
Jag har funderat en hel del pa framtiden senaste tiden. Bade nar jag var hemma och sedan jag kom hit. Jag har bestamt mig for att stanna kvar har i Paris, trots allt jobbigt som kommer med det. For jag ar trots allt en fighter, jag kan inte bara ge upp for att saker och ting inte gar som jag planerat.... men vad hander dar nast...
Jag ska spara sa mycket pengar som mojligt varje manad for att kunna kopa min flygbiljett tur och retur till nya zealand till hosten... forut var min plan att aka dit och stanna ett till tva ar och forsoka fa fast uppehallstillstand, men efter mycket tankande sa har jag insett att det kanske ar battre att enbart aka dit med ett turistvisum, stanns tre manader och se hur saker och ting funderar. hur jag trivs med mitt nya liv dar borta och att steven och jag verkligen klaffar som ett par... vilket jag bade hoppas och tror, men saker sasom hemlangtan och att sakna familjen, kan gora saker och ting mer komplicerat an i ett vanligt forhallande...
Hur som helst sa planerar jag att spara pengar till sjalva flygbiljetten tur och retur under varen...
Sen kommer Steven och halsar pa i juli <3 och stannar tre veckor... pa satt far jag cirka en hel manads semester efter jag kommit hem fran paris... vilket ska bli valdigt skont...
Efter det har jag planer pa att aka till Norge och knega... man har ju hort sagas att det ar dar de stora summorna pengarna finns... till en borjan lutade det at att jobba i fiskefabrik under 3-4 manader, men kan tanka mig att gora det mesta sa lange som jag tjanar tillrackligt mycket... jag laste om en tjej som jobbar pa Oslos flygplats, efter skatt tjanar hon 16 000 kr i manaden... samt att det finns en svensk forening dar som kan hjalpa en att fixa bostad... da kan man leva snalt pa 6 000 och stoppa undan de andra 1 0000.
Men kanske sattsar pa att bege mig dit efter att jag varit pa nya zealand... da kan jag stanna dar ett halv ar och spara mycket pengar... behovs en del pa kontot om du vill komma in pa nya zealand och stanna ett langre tag... Till hosten kanske man kan noja sig med att jobba lite grann at pappa, bara for att spara ihop en 20000 till fickpengar for de 3 manader som jag stannar pa nya zealand...
Framtiden borjar se ljusare ut an for ett tag sedan, vilket kanns bra... jag gillar att ha drommar och mal att se fram emot... det far mig att kanns mig motiverad...
Jag saknar och tanker pa dig varje dag... jag onskar verkligen att jag var med dig varje dag... att jag somnade i din famn och vaknade vid din sida... men jag maste vanta annu ett litet tag tills den dagen... men nar den ar har kommer jag vara den gladaste tjejen pa jorden... jag vill gora dig lycklig. jag alskar att hora dig skratta...
tankar...
det finns sa mycket jag gar omkring och tanker pa, fran det forflutna, nuet och aven framtiden... vilken av dessa tempus har egentligen storst betydelse? det forflutna formar ju trots allt oss till vad vi ar idag, och vill man leva ett langt och lyckligt liv sa maste man ju faktiskt planera for framtiden... eller? nar borde man lyssna till hjartas rost och nar borde fornuftet och hjarnas fa gora sin rost hord?
det ar framforallt en liten (eller kanske ganska stor sak...) jag gar ommkring och tanker pa... jag onskar jag bara kunde slappa taget om det, men det ar inte sa latt som det later... jag blir sa arg pa mig sjalv att jag inte kan kontrollera mina tankar...
jag vill INTE gora det jag gar omkring och tanker pa, men ibland sager mitt hjarta att jag maste... hjarnan sager dock strangt ifran och Sara sager sig bara allmant forvirrad... for jag vill ju inte gora det som jag kanner att jag maste gora...
i grund och botten vill jag ju inte forlora dig ocksa...
jag gillar verkligen fiskar... faschinerande varelser... *blubb... blubb... blubb*
Ibland vill man bara sova...
I fredags hade jag en riktigt hemsk dag... for forsta gangen sedan jag kom hit ville jag bara packa mitt pick och pack och dra hem igen, men an sa lange ar jag kvar... jag vet att vissa personer tycket jag ar dum som utsatter mig for det har slavyrket, nar det finns sa mycket annat man kan gora... men att lagga av ar for mig ett misslyckande, nagot som jag inte kanner att jag klarar av... den dar standiga stravan efter perfektion finns trots allt kvar dar nagonstanns djupt inom mig... sen skulle jag aldrig ha mage att prata med familjen och saga att jag inte vill stanna kvar, jag vill ju att de ska avguda mig och tycka att de har hittat en toppenbra au-pair och trots att pojkarna ar riktigt hemska manga stunder, sa alskar jag dem djupt anda och jag skulle sakna dem fruktansvart om jag atervande hem... jag hoppas och vill tro att den har familjen trots allt alskar och vill ha mig har, men ibland borjar jag tveka och det ar da man grips av den dar hemlangtan och kanslar att vara sa fruktansvart ensam har borta...
hela veckan, fran mandag till fredag var fylld av jobb och skola... sa narmar vi oss fredagen och linnea och jag planerar att bege oss till La fayette for att shoppa under dagen efter att vi lamnat barnen i skolan... dessvarre ringer Corinne mig nar jag ar pa vag hem igen och fragar om jag kan ga till skomakaren och laga hennes skor och sedan komma ivag med dem till hennes jobb, om skomakaren har mojlighet att laga dem under dagen... vanligtvis sager jag bara sjalvklart till allt de ber mig om, utan protester, trots att jag inom mig fragar, laga hennes skor ar verkligen det min arbetsuppgift som au-pair? det star i papperna att jag inte ska jobba som en staderska eller hembitrada, utan att passa barnen ar mitt jobb? dessutom har linnea och jag planerat det har ett langre tag och jag vill verkligen inte skippa alla mina planer, bara for att hon maste ha precis DE DAR skorna (nar hon har 50 par andra par skor dar hemma...) sa jag sager bara "jag ar ledsen, men jag och linnea har planerat att aka ivag till La Fayette under dagen och shoppa och ar det inte jatte viktigt med dina skor, sa kanner jag inte riktigt att jag kan gora det... hon sager att hon val far klara sig utan dem da och sen var det samtalet slut... jag var sa stolt over mig sjalv och jag flyger pa sma moln... jag sa faktiskt ifran...
en halvtimme senare ringer hon igen... hon har ju givetvis glomt sin plannbokk hemma ocksa... och DEN kan hon ju inte klara sig utan... jag sager att jag kan leta reda pa den pa en gang och gora ett stopp pa hennes jobb nar vi aker till La fayette... och hon lagger till, men da kanske du kan fixa mina skor och ta med dem ocksa... "jag ar ledsen, men jag skulle ju till La Fayette"... sen haller det pa sa dar tills hon helt enkelt fick sin vilja igenom... och hela min formiddag blev forstord... visserligen kunde de inte laga hennes skor dar, sa de fick hon inte, men det stor mig att man helt enkelt inte kan ta ett finkansligt, men klart nej pa allvar och sluta behandla mig som en passupp...
corinne och christophe ar i bretange i helgen, sa jag skulle ta hand om pojkarna fredag till lordag, fram till dess att cristine (en annan barnvakt...) kom pa lordag morgon... sen efter det hade corinne bett mig att fraga henne vad hon vill ata med barnen, ga och handla det och sen aven komma tillbaka pa kvallen och hjalpa till med duscharna och maten, eftersom christine har jobbat hela veckan och ar valdigt trott... (har inte jag jobbat hela veckan och ar valdigt trott?) pojkarna ar allmant hemska pa fredagkvallen under de vanliga protesterna under laxlasandet och det hela slutar med att sara sitter gratandes i koket och tror att hon ska ga sonder... pojkarna fragar med jamna mellanrum om allt ar bra och jag sager bara nej... de ber tio tusen ganger om ursakt, men jag var fruktansvart ledsen... efter ett tag kanns det dock battre och jag bestammer mig for att laga mat och bara strunta i laxorna... vi tog det sista pa morgonen dagen efter... jag kan dock forsta dem... tre timmars laxlasning varje dag for en pojka pa nio ar ar hemsk... var tog vikten av att bara vara barn vagen och lekens stora betydelse i ett barns uppvaxt?
jobba som au-pair kan verkligen vara ett javla pissjobb, men senare pa kvallen nar pojkarna skulle ga och lagga sig och de pussade och kramade pa mig och sa hur mycket de tycker om mig, sa forstod jag anda vad jag gjorde har... livet har sina ljusa stunder med...
men i allmanhet sa hade jag en riktigt dalig dag...
Steven...
jag skrev ett langt inlagg om exakt samma saker for en vecka sedan, men till min stora ilska sa rakade naturligtvis som vanligt mitt inlagg forsvinna i tomma intet... och hade inte vidare stor lust att skriva om allt pa en gang... ikvall gor jag dock ett nytt forsok... har inte mycket battre for mig... jag sitter barnvakt ikvall och tankte spendera kvallen med att surfa pa Internet och titta pa film...
vem ar da Steven? steven ar det snallaste och mest underbara kille jag nagonsin traffat... han fa mig att kanna mig speciel, som om jag pa nagot sett skulle vara battre an alla andra och att jag faktiskt ar vard att kampa for... jag har aldrig kant sa tidigare... mina tidigare ex har mer haft motsatt effekt och han ar verkligen allt de aldrig var... han gor ALLT for mig och jag vet att han kommer finnas vid min sida nar jag verkligen behover honom... han ar en uppriktig och arlig person och han far mig att kanna mig alskad... jag delar samma intressen och drommar och jag kan se att vi verkligen har en framtid tillsammans... jag har aldrig kant sa har for nagon forut...
Jusr nu befinner han sig pa nya zealand, dar han bor, och jag saknar honom fruktansvart... onskar sa innerligt att han var har med mig ikvall, men det kommer han inte vara forran nasta sommar, nar jag atervant till den svenska landsbygden... han har redan bokat flygbiljetten och han kommer stanna i tre veckor med mig...
drommare som jag ar sa planerar jag och drommer givetvis om vad som kommer har nast... jag maste givetvis avsluta det franska projektet som jag paborjat och komma tillbaka hem till mina nara och kara i sverige... jag stannar dock inte alltfor lange, eftersom mitt hjarta inte tillater det... jag stannar hemma under hosten ett tag far att fylla pa resekassan, men sen bar det av mot nya zealand och steven, med familj... jag ser fram emot att traffa dem och ar livradd for det faktum att de inte ska gilla mig... steven har en son pa 8 ar som heter Akari och jag hoppas verkligen att vi ska komma overrens...
jag ar radd for att jag tagit mig vatten over huvudet... varfor skulle jag klara av att halla det varsta langdistansforhallandet vid liv, nar jag tagit dod pa alla andra... kanske just for att han ar den ratta... karnan i ett val fungerande forhallande ar karlek och viljan att kampa...
sa manga ganger har jag fallit och blivit sarad... svik inte mitt fortroende...
jag har en klar bild av min framtid, med dig vid min sida... jag alskar dig...
three smalls monkeys
hehe... de har ar mina tre sma apor... de ar fullkomligt underbara, men manga ganger gar de mig pa nerverna...
hoho...
halloj!
Tankte jag skulle skriva nagra rader har ocksa... jag ar tillbaka i Bretange igen och jag jobbar som vanligt stenhart varje dag (och natt...)
Gallande mina planer sa gar det valdigt bra... jag har borjat trana! ;P... i alla fall lite smatt... de senaste dagarna har jag varit till badhuset i dinard med pojkarna, som tar simlektioner, och medan de ar upptagna med det sa simmar jag for glatta livet... vilket ar bra... sara ater alldeles for mycket har i france :P... de har en hiskelig matkultur och det minus traning ar en dalig kombination, men som sagt sa jobbar jag pa det... ska kolla upp badpriserna i boulonge sen nar vi kommer tillbaka ocksa och jamfora med vad det skulle kosta att ga pa step-up eller nat liknande... sa far jag se vad jag gor...
Idag har pojkarna och jag forst varit tillbadhuset, sen haft en picknick pa stranden, nu ar de pa klubben pa stranden, efter det ska vi ata pannkaka med deras mormor och sist av allt se pa bio (den fantastiska fyran...) for att atervanda hem och sova... en stressig heldag med pojkarna...
i september kommer mamma och samuel och halsar pa och sen i oktober kommer steven... *langtar* jag saknar varkligen familj och vanner har... hoppas bara jag inte jobbar lika mycket som for tillfallet da...
for ovrigt sa mar jag bara bra och hoppas allt ar bra med alla er dar hemma...
pussar och kramar pa er alla!
*SMACK*
Paris...
De senaste veckorna har jag spenderat i Bretange, mer specifikt Richardais, tillsammans med pojkarna. Dessvarre har de varken fast telefon eller internetuppkoppling dar, darfor har min blogg har varit valdigt tystlaten senaste tiden.
Jag sager bara WOW! Bretange ar fruktansvart vackert. Vi bor precis vid havet och har nara bade till Saint Malo och Dinard. Huset vi bor i ar inte speciellt markvardigt. Det ar visserligen alldeles nybyggt och allt ar nytt och frascht. Men i huset bredvid bor farforaldrarna och dar kan man snacka om villa... jag umgas i fina kretsar numera... Stora huset har tre vaningar och sakert 10 sovrum... sen har de utover det aven tva andra hus pa garden... tradgarden ar sa pass stor att man inte kan se slutet pa den nar man befinner sig i andra andan... sen har de givetvis en lykryssare att glida med pa vattnet... och det har huset har tva permanent boende personer...
For tillfallet befinner jag mig i paris i min familjs lagenhet... jag ar ensam har och har en veckas semester, eftersom familjen dragit soder ut mot kusten for att ga pa brollop, och jag dessvarre inte kunde fa folja med... men jag klagar inte det minsta, jag behover de har dagarna for mig sj efter att ha jobbat non-stop, 24 timmar om dygnet senaste veckorna... men det innebar inte att jag inte saknar mina pojkar... de har redan blivit en viktig del av mitt liv... de kommer hem igen sent pa fredag kvall och sen aker vi tillbaka till Bretange igen pa lordagen...
I veckorna har Corinne och Christoph varit i Paris och jobbat och jag har haft hand om pojkarna pa egen hand ute i Bretange... det har varit jobbigt, men det har funkat... forra veckan hade jag daremot sallskap av Belange, en annan Au-pair fran paris, och det var verkligen toppen skoj... antligen har jag nogon att umgas med och vi har haft riktigt skoj tillsammans under veckan som gatt :P... Under en och samma dag lyckades jag lura med mig henne och pojkarna pa en busstur som ledde oss in till Saint Malo, dar vi fick invanta en ny buss for att aka samma vag tillbaka... efter det blev det en vandring genom skog och mark/djungel, dar Belange drattar pa rumpan... dessvarre visar det sig att vi darefter befinner sig i nagons tradgard... vi forklarar dumt att vi ar turister och rakade hamna dar av misstag... vi fragar ocksa om vagen ut fran tradgarden, eftersom den ar omringad av en ogenomtranglig hack... jag och bussar ar en valdigt dalig kombination, men den har dagen led jag aven av en forbannelse... ska aven tillaggas att vi innan bussturen var i Dinard for att ha en picknick... vadret var daremot piss, sa vi beslutade oss for att aka hem... nar vi val var hemma efter manga om och men, sken solen pa en klarbla himmel :P.... men vi skrattade fraktansvart at allt i efterhand...
Igar var jag till marknaden har i Paris och shoppade loss... kopte massa frukt och gransaker, inklusive annat atbart... samt en vaska som ar URsnygg... jag alskar den!... maste bara hitta ett par svarta skor och ett skarp som matchar ;).... Sara ALSKAR markaden... jag ar helt galen i den... atmosfaren och alla manniskor... kan inte bli mycket battre...
Idag ska jag ta metron och se mig omkring lite grann... ska besoka Nottre Dame och leta reda pa H&M, samt kopa saker att inreda vaggarna i mitt rum med... fast a andra sidan ar klockan nastan halv tva... kanske tar och gor den dar utflykten imorgon istallet... hm... fa se vad som hander....
Ibland kommer minnerna tillbaka och jag undrar vad du gor och hur du mar... men jag vet att det aldrig fanns ett "vi" och att jag klarar mig battre pa egen hand... ensam ar stark... inte forran dess du klarar av att sta helt pa egna ben och ar oberoende av andra i din omgivning, tror jag att man kan bli fullt lycklig...
Heta Kyssar pa er alla!
koko!
Nu har jag slutat for dagen... har suttit och snackat lite med mamma corinne om allt mojligt; det var valdigt trevligt: familjen ar verkligen underbar; de far mig verkligen att kanna mig som hemma har. jag ska strax bege mig till mitt eget rum snart... overvager en liten promenad, men tror inte att den blir av... jag har akt pa en liten mindre forkylning och kanner att jag kanske borde stanna hemma och vila... ska ta mig en skon, varm dusch ocksa inte jag kryper till sangs med nan intressant bok...
Nu efter att ha slutat gymnasiet har jag vissa mal jag vill uppna:
1. Fa tillbaka mitt intresse for att lasa (vilketjag verkar ha uppnat alla redan...)
2. Jobba som Au pair.
3. Aka till nya zealand och Australien.
4. Borja trana.
Intresset far att lasa verkar redan uppnat och au pair jobbet ser an sa lange valdigt bra ut... och de andra kommer komma sa smaningom... dessvarre finns det ingen som helst tid for traning for tillfallet i mitt liv, forutom enstaka promenader emellanat...
Igar hade jag en toppendag med familjen! egentligen var det min lediga dag, men eftersom jag an sa lange inte har nagon annan umgangeskrets i paris, sa spenderade jag stora delar av den med dem... pa morgonen var jag, mamma corinne och en av tvillingarna ivag pa marknaden (sara alskade marknaden... de hade allt...) sen pa eftermiddagen folj^de jag med pa en utflykt till versailles, en deljag inte sett forut... marie antoniettes farm... ocksa helt underbart! sen drog jag mig tillbaka till mitt rum och at kvallsmat dar pa egen hand... en toppendag...
Nu ska jag dra...
Puss och kram pa er alla!
P.S. an sa lange ar jag vid liv :P
Salut!
An sa lange har jag bott i romains rum i deras lagenhet, eftersom den andra au pairen, Oriana, inte aker hem forran pa fredag... det har inneburit att jag jobbat anda tills dess att barnen somnat, vilket inte intraffar forran tidigast 10 pa kvallen, darfor ska det bli valdgt skont nar jag far komma i ordning dar nere och packa upp alla mina saker och gora det hemtrevligt....
Jag trivs har, men det franska spraket ar langt ifran latt att forsta... och nar barnen brakar, grater och pratar i munnen pa varandra, (ibland allt pa samma gang....) da vill jag helst skrika jag med.... pa svenska givetvis :P... men jag lar mig mer och mer for varje dag och jag vet att nar jag kommer hem fran bretagne ar jag saker pa att det inte kommer vara ett problem langre...
Jag saknar alla er dar hemma och jag langtar efter att fa traffa er... halsa pa SNART!
Pussar och kramar i miljoner....
P.S. lamna garna en eller annan kommentar, ar nyfikna pa vilka mina lasare ar ;)...
Packning...
Idag har jag börjat packa... hela mitt rum är i kaos för tillfället och hur allt ska gå ner i min resväska utan att överskrida den där tillåtna vikten på 20 kilo är för mig en gåta... rent av omöjligt, så just nu väntar jag på ett mirakel... kanske tomten kommer komma och erbjuda mig att ta hälften i sin släda och åka på en snabbvisit till paris? vaddå, tomten finns inte???? det är klart att han gör, jag träffar honom varje julafton...
Imorgon ska jag jobba igen med pappa och tjäna ännu mer pengar, det känns bra, men jag är fruktansvärt trött... men bara att bita ihop...
Tiden läker inte alla sår, men jag har kommit över den värsta sorgen. Numera är jag bara arg! Jag förtjänar så mycket mer än vad du har att ge... du är kall och självisk... det där sms:et du skickade var så respektlöst som det om möjligt kunde bli...
Det var du som pratade om vänskap och tillit till varandra... pratade om en fortsättning, men tydligen har du ändrat uppfattning... hur som helst så lämnar jag dig och allt och alla andra bakom mig... allt du någonsin har sagt har varit en lögn... varför kunde du inte bara ha lämnat mig ifred? du slog alla mina drömmar och oskuldsfullhet i kras... hoppas du får ett bra och lyckligt liv, men jag föredrar att inte vara ett en del av det längre...
I'M BETTER OF ALONE...
Äventyret väntar...
Student!
Nu har jag äntligen tagit min efterlängtade student... det känns så jävla bra!!! paris känns dock väldigt avlägset just nu... jag är skräckslagen, samtidigt som det ännu inte har gått upp för mig att jagf faktiskt åker om lite mer än en vecka :S... det ska bli spännande, som ett helt äventyr väntar mig, men samtidigt så möter man alltid främmande saker med en viss oro... men jag är säkert på att det här kommer bra... självklart kommer jag ha mina svåra stunder när jag inget hellre vill än att åka hem till allt som känns tryggt och bekant, men det är då det är som viktigast att stå på sig och ta fram den där beslutsamheten jag vet att jag har... det här är min dröm och jag ska genomföra det här året om det så är det sista jag gör! ;)...
Jag har verit rätt orolig över min ekonomi... i samband med min resa till paris så tillkommer det även en hel del utgifter... försäkring 1800, linser 1500, översättning av dokument 600, plus att jag behöver pengar att leva på där nere innan jag får min första lön, samt utgifter i form av nödvändiga saker jag behöver, som jag inte har plats för i resväskan... jag får bara ha med mig 20 kilo :S... hur jag ska få ner hela mitt liv i en resväska som inte får väga mer än 20 kilo är för mig en gåta... men allt går bara man vill... åter tillbaka till ekonomin... hur som helst så har jag jobbar fler dagar än väntat med pappa och har därmed ökat mina besparingar med 6000! kan det bli mkt bättre än så här? imorgon ska jag åka till v-ås och hälsa på jon och sen i helgen ska jag börja packa... på söndag ska jag över till elsie och lennart och städa för sista gången :(... jag kommer verkligen sakna dem... de är alltid så gulliga... nästa veckan ska jag jobba två dagar på måndag och tisdag och sen på torsdag ska jag fira midsommar en sväng med samuel, samt övriga barn och deras föräldrar på dagis... sen återigen packa och packa... midsommarafton ska firas med vänner och midsommardagen med familjen... sen åker jag...
Nedräkningne har börjat...
Varför ska det vara så svårt att säga enkla saker?...
???????????????????????????????????????
I saw heaven in your eyes...
Why does it have to be so hard to just move on and leave the past behind?
I guess I miss you...
Uppdatering
nu är det inte långt kvar rtill jag åker... bara 20 dagar och börjar bli lite smått nervös, men längtar som bara tusan samtidigt... funderar på hur jag ska bete mig för att packa ner hela mitt liv i en resväska med maximalvikt på 20 kilo, men det ska nog gå bra... man får välja och vraka och ta god tid på sig... också har vi alla papper och annat kring resan som behöver fixas...
Idag har min farbror Thomas och hans flickvän Anna kommit till Sverige från Australien... de ska bo här hos oss nu de närmsta veckorna... och Anna är bara för söt :D... tycker redan super bra om henne... få se om det blir en sväng till dem sen efter paris... skulle vara toppenkul...
Jag har varit på blåbärspajsätning hemma hos jocke med samuel och tittat på snöskotrar och hästar och gud vet allt... och i lördags var det logdans med anders och huddungekompaniet... jag hade riktig skoj... status med logdans ska ni veta! :D
i går kväll var jag in till uppsala och träffade tjejgänget från högstadiet... vi käkade asiatisk buffe och gick ut och tog oss en rackabajsare på seven... riktigt mysigt hade vi... kändes bra att träffar igen nu när studenten närmar sig...
det var väl allt jag hade att säga i nuläget... imorgon blir det cykelrace :S... fullast vinner eller? :P
kyssar på er alla!
